Inledning
Har du någon gång känt att en del av dig vill förändra hela ditt liv, medan en annan del är livrädd för att ta ett enda steg? Richard C. Schwartz bok Internal Family Systems Therapy gör mer än att bara konstatera den spänningen. Den kartlägger den, sätter namn på den och visar en väg igenom den. I Compassionate Inquiry™ återvänder vi gång på gång till frågan som Gabor Maté ställer i arbetets kärna: ”Om du inte är det som hände dig, och du inte är dina begränsningar, dina copingstrategier eller dina misslyckanden, vem är du då?” IFS är på många sätt precis den karta som behövs för att besvara den frågan. Den hjälper klienten att förstå att beroenden, explosiv ilska och förlamande ångest inte är den innersta identiteten, utan skyddande ”delar” som verkar inom ett större inre system, delar som uppstod för att hålla hela människan trygg.
Sammanfattning av boken
IFS-modellen utgår från att det mänskliga psyket av naturen är mångfaldigt, uppbyggt av olika delpersonligheter eller ”delar”, som alla verkar under ledning av ett innersta ”Själv”. När en människa utsätts för trauma tvingas delarna ut ur sina naturliga tillstånd och in i extrema roller för att skydda systemet mot smärta. ”Exiler” bär de isolerade minnena och den känslomässiga smärtan. ”Förvaltare” försöker kontrollera omgivningen så att Exilerna inte triggas, medan ”Brandmän” rycker ut för att släcka smärtan, ofta genom dissociation, hetsätning eller raseri, när Förvaltarna misslyckas. Läkning sker när det innersta Självet blir tillgängligt, så att delarna kan ”lösgöra sig” och tryggt släppa sina extrema bördor.
Destruktiva beteenden som vilsna beskyddare
En djup förändring sker i terapin när klienter slutar hata sina egna dysfunktioner. Enligt IFS är beteenden som ser ut som självsabotage i själva verket desperata försök från Brandmän och Förvaltare att skydda individen från Exilernas överväldigande plåga. CI bygger direkt på den insikten. Genom att undersöka de ”tolkningar eller uppfattningar som hänger ihop med känslor” hjälper CI klienter att se att deras reaktioner är skyddsstrategier från en del av dem själva, inte ett grundläggande fel i deras karaktär.
Att lösgöra sig och det innersta Självet
Det innersta Självet är människans sanna kärna, med medfödda egenskaper som medkänsla, nyfikenhet, lugn och mod. För att läka behöver man ”lösgöra sig” från sina delar. När en klient är uppslukad av ilska tror hen att hen är arg. Att lösgöra sig gör det möjligt att i stället säga: ”En del av mig är arg, och mitt Själv ser det.” CI når dit genom att vägleda klienten att ta ett steg tillbaka och iaktta sina kroppsliga förnimmelser och känslomässiga triggers, vilket flyttar hen från delens sammanblandade tillstånd in i Självets rymlighet.
Att bevittna med medkänsla
När klienten väl är förankrad i Självet kan hen vända sig mot sina sårade delar med verklig nyfikenhet och medkänsla. I stället för att försöka förvisa den inre kritikern eller missbrukaren intervjuar Självet den och blir nyfiket på den. Det stämmer precis med CI:s sätt att undersöka de underliggande föreställningar som ger näring åt våra känslor. När skyddande delar känner sig hörda och sedda av Självet slappnar de naturligt av, och ger tillgång till det exilerade traumat så att det äntligen kan släppas och integreras.
Avslutning
IFS ger CI-klienter något stillsamt radikalt: det tar helt bort de patologiserande etiketterna från deras svårigheter. När klienter lär sig förhålla sig till sitt inre system med nyfikenhet och medkänsla upptäcker de att det under copingstrategierna och begränsningarna finns ett oskadat, strålande Själv, som fullt ut kan skapa harmoni i hela den inre familjen.